Kristoffer Lindvall 1860-1949

Kyrktagen

Mor Sara Strömbäck födde Kristoffer den 17 januari 1860[1]. Till skillnad från Kristoffers far, vars namn stavades Christopher[2], står det Kristoffer i sonens Födelse- och dopbok.

Dopvittnen var bonden "N. FR. Strömbäck och hans hustru Anna Lisa Andersdotter. Kronolotsen Gabr. Rahm och hans hustru Maria Lindman. Bondsonen And. Strömbäck och pigan Kajsa Lena Lindman. Drängen Lars Lindvall och bondedottern Anna Kajsa Strömbäck. Alla dessa bodde i Månsbyn."

Som sig bör fick mor Sara inte komma till kyrkan de närmaste 40 dagarna efter födseln. Efter det blev hon kyrktagen igen. Det kostade 12 öre (se faktarutan).

"Näsbyn" 1942 från Svenska gods och gårdar, vol 38, sid 496 

Detta nådens år var Karl XV Sveriges kung. Sverige visste det ännu inte, men stora prövningar stod för dörren. Då var bara 150 år sedan Sverige drabbades av sin senaste svältkatastrof. Efter en ovanligt kall vår och sommar 1867 låg snön kvar vid midsommar på många håll i Norrland. Nästa år blev det torka. Resultat blev missväxt och svält som kulminerade våren 1869. Hur detta kommer att påverka den unge Kristoffer vet vi inte, men nog går det att göra sig en föreställning.

Kristoffer träffade sin Flora Bergman (1862-1940). De gifte sig 1888 och fick 7 barn.

Yrkesliv

Bagarstugan på Uddvägen 5 i Bredviken, Kalix, med Sten-Olof Lindvall.

Kristoffer hade inget fast arbete utan var en mångsysslare. Han benämns som bonde, jordägare, tf lotslärling, tf lots- och fyrbiträde, bevakare och extra kronojägare, extra fyrbiträde, tf fyrmästare, tf fyrmästare, tf fyrvaktare, extra kronojägare, småbrukare och fyrvaktare.

Det finns en pikant historia kring hans start i yrkeslivet.

"Från och med 1895 anställdes ett speciellt extra fyrbiträde. Han hette Kristoffer Lindvall och hade en något ovanlig bakgrund. [Lotsarna kom normalt från marinen]. Han var son till en lots på Malören med samma namn, men som var död sedan åtskilliga år. Det naturliga hade förstås varit att även Kristoffer junior sökte till lots, vilket han också gjorde. Den 1 februari 1883 antogs han, 23 år gammal, som lotslärling, men fick efter några månader avsked. Anledningen var att hans läkarintyg inte styrkte att han hade normalt färgsinne.

Sundsvalls tidning 4/9 1886

Två år senare var emellertid Lindvall tillbaka och kunde denna gång uppvisa ett fullständigt läkarintyg. Han antogs igen, fick styrsedel och lotsade några fartyg under försommaren 1886. Men det glunkades om att det var något skumt med Lindvalls läkarintyg, och lotskapten Rickard Ulner kom till Malören för att hålla förhör. Nu erkände lotslärlingen att han låtit en annan person få sitt färgsinne testat i hans ställe, något som lyckats eftersom Nederkalix fått en ny provinsialläkare. Kristoffer Lindvall avskedades för andra gången. Men 1895 var han tillbaka på Malören, och inom fyrväsendet hade han större framgång. Även hans som Leo Gottfrid Lindvall, började som lotslärling, men tröttnade och blev 1913 fyrbiträde på Norströmsgrunds fyrskepp. Han slutade som fyrvaktare på Rödkallen år 1935." [3]

Enligt släkthistorien var det Kristoffers bror som var den om gick på ögonkontrollen år Kristoffer.

1894-1969 var Norströmsgrund fyrskeppsstation. "Under perioden 1 juni - 10 juli är fyren släckt medan skeppet kvarligger på sin position. Efter kalla vintrar kan fartyget på grund av issituationen förväntas att utläggas först i mitten av juni."

Kristoffers arbetsplatser var bland annat Malörens fyr och på fyrskeppet Norströmsgrund. Livet på dessa platser var mycket strapatsrikt. För den som vill få en lite mer autentisk känsla av livet på Malören, så har en av fyrmästarna på Malören skrivit en kortare berättelse, där Kristoffer nämns två gånger.

Lotsarna sitter och äter på Malören då Kristoffer hittar en mask i maten. ”Gja skäran!”, sa han då. (”Gå härifrån” på bondska). Sen hade han tagit med skeden och flyttat på masken och ätit allt runt masken. Men när han ätit upp var masken borta, så han hade ätit upp den.

Arne Widgren

Ålderdom

Bosse minns: "När Faster Ingrid kom så var ju farmor Flora fortfarande så frisk så hon klarade ju av det lilla jordbruk de hade på sidan om. Farmor var en liten arg gumma. Hon hade skinn på näsan. Sen var det ju fördelaktigt, på somrarna när vi var där och hälsade på, då jobbade vi ju också med höskörden och det där och då var hon så. Men det var det att hon favoriserade på ett fel sätt pojkar, så tex när man gjorde fil, det kallades för att stanna fil, alltså långfil, då blir det ju en gräddyta. Pojkarna fick grädden ovanpå och flickorna fick det som var underst och blev ju jättesura. Och ju surare de blev desto gladare blev vi. Vi njöt ju desto mer."

Mot slutet av livet var Kristoffers ekonomi inte så god. Riksdagsledamöterna Blombäck och Jansson i Kalix skrev en motion till Andra kammaren, där de vädjade om ett årligt understöd till Kristoffer. Bankoutskottets beslut blev ett avslag då 1) det var mer än 20 år sedan Kristoffer lämnade sin anställning, och 2) att de inte ansåg att anställningarna varit Kristoffers huvudsakliga sysselsättning.

I motionen går det också att läsa vilka olika anställningar som Kristoffer haft genom åren.

Någonstans på livets väg skadade Kristoffer sitt ena öga och fick ett emaljöga. Sen förvärrades synen på det andra ögat också. Det slutade med att han på ålderns höst blev helt blind.

Han bodde nu i Bagarstugan, det av husen på tomten där han bott hela sitt liv, som idag finns kvar. Dagens adress är Uddvägen 5 i Bredbyn i Kalix. En liten lustighet var att ett rep var spänt mellan ytterdörren och dasset, så att Kristoffer skulle hitta.

Kristoffer beskrivs som en lugn person som blev glad när han fick besök. Han ville alltid känna på barnens huvud för att "se" hur mycket de vuxit.

Kristoffer Lindvall i sin favoritstol

"Ingrid bodde med sin far Kristoffer och skötte om honom. Han hade ett emaljöga som hon rengjorde när det behövdes. Hon tog ut ögat och la det i ett glas uppe på hyllan. Det förvarades vissa tider däri för att ögonhålan skulle få vila. Och sen satte hon tillbaka det i ögonhålan.

Kristoffer satt ofta i gungstolen. Han var lugn och blev så glad när han fick besök. Han pratade med de som kom in och ville att folk skulle berätta vad som hände på bygden. Han hade en katt där som alla satt och strök, eller gick och bar på för att sen lägga den i knäet på farfar.

När man som barn kom och hälsade på Kristoffer så stoppade han in handen under kudden och tog fram en påse med bröstkarameller och så fick man en."

Anna Mörk

Den 18 mars 1949 drog Kristoffer sin sista suck.

[1] Nederkalix (BD) CI:6 (1841-1860) Bild 318 / sid 311
[2] Nederkalix (BD) CI:4 (1817-1840) Bild 297
[3] "Ljus längs kusten" av Anders Hedin

Kyrktagen

Den kyrkliga ritualen för att återuppta kvinnan i församlingen kallades för kyrktagning eller kyrkotagning. Andra namn är kyrkogång och absolution.

Att kyrktagningen skedde 6 veckor efter förlossningen har sin förebild i de föreskrifter som finns i Gamla testamentet om 40 dagars orenhet (3 Mos. 12).

Mellan förlossningen och kyrktagningen var kvinnan inte tillåten att arbeta utomhus eller att besöka kyrkan. Detta ställde till problem i fattiga hem där kvinnan inte kunde vänta så länge på att åter få börja arbeta. År 1866 förkortades tiden av "orenhet" till 4 veckor.

Källa: http://www.hhogman.se/kyrktagning.htm och mycket mer att läsa om kyrktagning

Min önskan är att ni som tar del av detta också bidrar med era minnen så att vi kan få en så levande bild som möjligt av vår gemensamma släkt. Hör också av er om ni hittar någon annan intressant information eller några felaktigheter.
Använd gärna formuläret nedan, slå en signal - 073 770 82 49 eller mejla till margareta.l@rolfhamre.se

Var god ange ditt namn.
Var god ange ett giltigt telefonnummer.
Var god ange ett meddelande.