Erik Lindvall om sin släkt

Erik berättar om sin släkt vid sin 80-årsdag i februari 2001

Släkten

Som jag sa vid drinken låg det en hel del nostalgi bakom inbjudan till den här träffen. Nostalgi är ju en form av tillbakablickande.

Jag vill nu ge en tillbakablick över vår släkt och vår familj närmast med tanke på nykomlingarna i släkten.

Det är alltså inget nytt för mina syskon. Ni får gärna avbryta eller komplettera mig.

När jag gick i pension började jag en kurs i släktforskning med avsikt att samla uppgifter om vår släkt. Tyvärr blev det dåligt med den saken. Jag blev nämligen teknisk ledamot av koncessionsnämnden för miljöskydd i fem år, vilket tog mycket av min tid (se faktaartikel). Samtidigt blev jag intresserad av lärdomshistoria och gick på föreläsningar i Linköping under tre terminer. Jag missade alltså många tillfällen att intervjua många av våra släktingar innan de gick bort. Att jag och mina syskon har våra rötter i kalixbygden står dock klart. Huvudorten Kalix ligger cirka fem mil från finska gränsen och cirka femton min från Piteå. Vår pappa och hans fem syskon växte upp i byn Bredviken som ligger mellan Kalix och Karlsborg. Vår mamma och hennes tretton syskon växte upp i Karlsborg, en bruksort vid Kalixälvens mynning i Bottenviken några kilometer nedströms Bredviken. Det var i Karlsborg som jag, Margit, Ruth och Max föddes. Bosse föddes när vi flyttade till Munksund nära Piteå.

Jag ska börja med vår pappas släkt i Bredviken. Vår farfar, Kristoffer, var hemmansägare. Farfar var född 1860 och dog 1949, blev alltså 89 år. Efter vad jag har fått mig berättat ville farfar bli lots. Hans pappa, vår farfars far, var kronolots vid Sveriges nordligaste lotsplats, Malören. Tyvärr var farfar färgblind och kunde därför inte bli antagen till lotsutbildning.

Farfar var gift med Florentina Bergman. Hon var född 1862 och dog 1940, 77 år gammal. Som ett kuriosum vill jag nämna att farmor sades vara släkt på långt håll med en framgångsrik medlem av Bergmansläkten i Kalix som hette Johan Bergman.  Han etablerade sig i Stockholm som grosshandlare och skeppsredare med kontor på Skeppsbron. Han blev 1839 ägare till Waldemarsudde som hans efterlevande 1899 sålde till prins Eugen. Johan Bergman hade haft Waldemarsudde som sitt sommarhus. Det finns fortfarande kvar som annex till det stora hus prins Eugen lät bygga och som nu är konstmuseum.

I farfars äktenskap föddes fem pojkar och två flickor av vilka den ena dog efter tio dagar. Vår pappa var född 1890 och äldsta barnet. Han döptes till Viktor Emanuel. Pappa dog 1944 av en hjärtinfarkt endast 54 år gammal. Vi bodde då i Munksund. Han är tillsammans med sin hustru Svea begravd på Öjebyns kyrkogård. Pappas syskon John, Sven, Karl och Ingrid är alla döda. Av denna släkt återstår dock ett stort antal kusiner som vi inte längre har någon kontakt med. Faster Ingrid, vår faster, kom av speciella skäl att stå oss mycket nära under vår uppväxttid.

Vår morfar, Anders Bäckström, bodde med sin stora familj i Karlsborg. Han var född 1860 och dog 1924, 63 år gammal, i sviterna av den lunginflammation han ådrog sig efter att ha gått ner sig på Kalixälvens is. Morfar led av en svår huvudvärk sedan han som pojke blivit blind i ena ögat av ett vådaskott. För att lindra huvudvärken ordinerades han morfin. Han var förrådsförvaltare vid sågverket. Vår pappa var faktor vid samma sågverk. Morfar var strängt religiös. Han kallades skämtsamt Spikjesus”.

Morfar var gift två gånger och överlevda båda sina hustrur. Hans första hustru hette Eufrosyne Espling. Hon var föddes 1865, alltså fem år yngre än morfar. Hon gick bort endast 29 år gammal. I äktenskapet föddes fyra barn. Första barnet, Verner, född 1887, gick tidigt till sjöss och mönstrade av i Australien 21 år gammal. Han blev kvar där livet ut och gick bort 1977, 89 år gammal. I sitt äktenskap med en engelska, som hette Amy, fick han sex barn.  Han etablerade sig som egenföretagare och lyckades mycket bra. Sverige besökte han bara en gång i början på 60-talet. Han var märklig så till vida att han förflyttade sig enbart med taxi.

I det första äktenskapet föddes som andra barn Frida 1889. Hon emigrerade till USA 1913 och gifte sig där med en svensk emigrant. De fick tre döttrar i sitt äktenskap. Frida dog 91 år gammal.

Det tredje barnet, Agnes, föddes 1891. Hon gifte sig med lotsen Anton Blombäck, som omkom i en sjöolycka 1929. De fick tre döttrar. Agnes blev 86 år.

Fjärde barnet, Sven, föddes 1893. Han blev tulltjänsteman i Haparanda. I sitt första äktenskap fick han tre döttrar. Han gick bort 1963 70 år gammal.

Sedan morfars första hustru dött ingick han 1895 nytt äktenskap med Regina Rönnkvist. Hon var född 1874, alltså 21 år gammal och fjorton år yngre än morfar. I sitt äktenskap fick de tio barn.

Erik, Max, Bo, Svea, Rut, Viktor, Margit och Ingrid på Bondön

Det första barnet i det nya äktenskapet var vår mamma som fick namnet Svea. Hon var född 1896 och gick bort 1994 nästan 98 år gammal. Hon gifte sig med vår pappa 1920. De bosatte sig i Karlsborg där fyra av oss syskon föddes. Jag 1921, Margit 1922, Ruth och Max 1926. Bo föddes efter det att vi flyttat från Karlsborg 1927.

Efter mamma föddes Halvdan. Jag träffade aldrig honom. Efter vad jag har förstått hade han en revisionsbyrå i Uppsala. Han var länge ungkarl och efter vad som berättats mig något av ett original. Han gifte sig med Sanna Jansson. De blev barnlösa. Sanna var syster till Sixtus Jansson, på sin tid legendarisk ordförande i Svenska skidförbundet. Halvdan blev 74 år.

Efter Halvdan föddes fyra flickor: Emmy 1899, Gerda 1901, Mary 1903 och Linnea 1905. Alla utom Linnea emigrerade till USA på 20.talet. De gifte sig alla med svenska invandrare. De är alla döda. Linnea bodde som gift i Härnösand. När hon blev änka flyttade hon till Norrköping, där hennes dotter Yvonne bodde. Linnea gick bort 86 år gammal. Hon var den enda av morfars barn som fick fortsätta i realskolan i Kalix.

Efter de fyra flickorna föddes fyra pojkar: Fredrik 1906, Holger 1907, Elof 1909 och Åke 1911, då mamman dog i barnsäng.

Fredrik, eller som vi barn kallade honom Fegge, var nog den gladaste i den i övrigt glada och lättsamma syskonskaran. Han blev kvar i Karlsborg som förrådsförvaltare vid sulfatfabriken, alltså samma jobb som morfar hade haft. Fegge var gift med Mia Ekman och de fick en dotter, Gun. Fegge dog 1985, 78 år gammal.

Holger emigrerade till USA 1927 samtidigt som Mary. Han var då bara 20 år och den svåra depressionen i USA var på gång. Han började med att utföra småjobb som snickare och gick samtidigt i en teknisk aftonskola. Han blev så småningom framgångsrik företagare i byggbranschen i Chicago och välbeställd ekonomiskt. Hans hustru hette Alice och de fick två döttrar, Judith och Norma. När jag var i USA 1953-1954 träffade jag alla emigranterna i Chicago. Holger hade så god ekonomi att han kunde pensionera sig när han hade fyllt 50, då golfen blev hans nya sysselsättning.  Han dog 1976 68 år gammal.

De yngsta pojkarna, Elof och Åke, blev kvar i Karlsborg en kort tid. Industrin i Karlsborg fick ekonomiska problem och sysselsättningen minskade. Sulfatfabriken hade lagts ner 1919 och en stor del av fabriksutrustningen hade sålts. Sågverket fanns kvar men även det hade ekonomiska problem. Vår pappa var faktor vid sågen. Jag förmodar han kände oro för framtiden, inte minst med tanke på den växande familjen. Framtiden såg onekligen ljusare i Munksund, där en ny sulfatfabrik var under uppbyggnad. Pappa fick anställning som förrådsförvaltare vid den nya fabriken och vi flyttade från Karlsborg 1927. Flyttlasset gick med ångbåt. Bo föddes detta år i Munksund.

Elof och Åke blev några år senare pitebor när Statens skogsindustrier kom igång i Piteå. De fick båda  i sina giftermål tre pojkar. En av Åkes pojkar är sedan några år bosatt i Australien och är gift med en engelska. Både Åke och Elof är döda.

Om jag skulle försöka mig på någon sorts sammanfattning skulle det vara att morfars alla barn efter en uppväxt under knappa ekonomiska förhållanden och utan annan utbildning än folkskola, av egen kraft och initiativförmåga klarat sig bra. Vad jag tycker har varit utmärkande för medlemmarna i den stora Bäckströmska familjen är deras ungdomliga ljusa sinnelag förenat med en oräddhet från att bryta upp och starta på nytt. Våra morföräldrar kan i sin himmel glädjas åt sina barn.